Nu var det väldigt länge sen jag skrev något. Lusten till att skriva försvann helt ett bra tag, vet inte om jag är helt tillbaka till lusten att skriva, men jag hoppas på det.

Dels varit ett långt sommarlov med barnen hemma. sen trötthet och ökad värk efter min arbetsförmågeutredning tidigare i sommar.

Rätt mycker tankar hyr det går för mitt äldst barn att börja ettan med nya läarare och om dom kan sätta sig in hur han kan vara och vilken hjälp han behöver för att klara skolan. Han fick sin diagnos autism på nivå 1-2 i början av sommaren också. Mellan barnet började förskoleklass och även fritids, något han både såg framemot och tyckte var lite läskigt.

Yngsta barnet började sista året på försklan, är ett av dom äldsta barnen å avdelingen plus att ingen av hennes bröder gå kvar där. Så mycket nytt för barnen. med det kommer det mycket känslor i omlopp för dom.

Mellan har nu hinnit inskolas på fritids och har smart gått första av två inskolningsveckor på förskoleklass. Äldsta tycker jag det går bra för i skolan än men bara andra veckan sen skolan böjade.

Yngsta börjar försöka hitta sin plats på förskolan, dels utan sina syskon och att hon inte är någon av dom mindre barnen där längre.

En hel del, skriva papper, telefonmöten med skolan. Jag själv har läst och godkänt underlaget av min arbetsförmåge utredning. Så snart kamske det lägger sig och blir lite lugnare så jag kan vila lute mer än nu och hitta tid för lite återhämtning.

Något jag funderar på att skriva om lite senare är. Hur jag försöker förklara för mina barn när dom undrar om tex min vänstra hand att den inte kan göra samma saker som min andra hand. 

Att känna frustration över att jag måste tydligen bete mig på ett visst sätt för att ha smätra eller ökad smärta. Att jag inte visade dom klassiska smärtbeteenden på arbetsförmåge utredningen.

Att bli irriterad över att vissa människor spm jag trott hade stor förståelse för att jag med många andra vill göra ordet CP mer neutralt, skriver att den förkorningen kan ju rätt och sällt stå för CykelParkering.