Fram till hösten när jag skulle fylla 7 år hade jag flytande tal. Jag börja prata väldigt tidigt och kunde många svårare ord.

Vi hade varit på semester i Dalarna den sommaren. när jag var liten var jag som ett riktogt vattendjur. jag älskade att bada, mina föräldrar kunde nästan aldrig få upp mig från vattnet.

En dag på semestern så behövde dom åka och handla så dom försökte få upp mig från vattnet, men jag vägrade. Men vi hade resesällskap från en annan familj som vi kände väl och dom sa åt mina föräldrar att åka så kunde dom passa mig.

Vattnet var långgrunt, så det var ju barnvänligt. Men jag föll på något sätt när jag lekte där i vattnet. Min vänstrasida på kroppen åkte neråt mot botten så jag kunde inte skjuta upp mig själv från botten. Mamman som passade mig kom springade och slet upp mig i mitt långa hår.  Jag höll alltså på att drunkna, men jag har däremot inget eget minne av det tillfället.

Efter semester i Dalarna och när hösten börja komma så började jag helt plötsligt att stamma. Medan min mormor levde sa hon några gånger att min stamning kom väldigt nära efter att jag höll på att drunkna. Jag vet ju absolut inte om det var det som gjorde att jag brja stamma. Det jag hört och läst är ju att vissa människor kan börja stamma om dom varit med om jättejobbiga händelser.

Från 7 års ålder kan jag lägga till ytterligare en funktionsnedsättning som jag inte helt kan styra över, lika med min hemipligi. Jag vet hur ord ska låta och i huvudet, i huvudet är mitt tal alltid flytande men på vägen till eller ur munnen blir det fel någonstans och jag kan inte göra mycket åt det. Samma med min vänstra sida på kroppen, jag vet ju tex hur handen ska göra och grepp och annat vid olika tillfällen men när handen ska göra dessa saker går det bara till viss del att göra det eller ibland inte alls.  Så frustrerade och irriterade och ledsamt att inte kunna styra kroppen eller talet helt som jag vill. 

Men vad det gjort mig till en fighter!

Tänkte nog inte så mycket på att jag stammade dom första åren utan det var nog mitten av mellanstadiet. När många börjar reflektera mer om man är lik som dom flesta andra osv.

Personer som stammar tar ibland till medrörelser för att lättare komma hur sin stamning. Jag hade det några år, att jag stampade till hårt i golvet/marken för att komma loss. Fick tillslut bort den medrörselsen tack och lov. Men jag har fortfrande än idag vanan att blunda eller kolla bort när jag stammar eller stammar lite mer än vanligt, Vet inte hur jag ska få bort den vanan, men den vanan känns ändå mer okej att leva med än att behöva stampa varje gång jag stammar.

Jag tyckte och tycker fortfrande att det är svårt att sitta i en grupp ocg börja prata eller snabbt komma in med nått inlägg till det som det pratas om. Det flyter inte på så att säga. 

Gillar inte att ringa heller ( går bättre om någon ringer till mig, dom vet ju oftst även om att jag stammar). För dom som jag ringer upp vet ju inte att jag stammar så ibland vet dom ju inte hur dom ska bete sig om jag börjar stamma. Stamma och prata med en robot för att kopplas rätt på vissa ställen vilket skämt, haha.

På högstadiet var det dags att stå framför klassen att hålla föredrag. först kände jag att nej, jag vill inte det, kändes jättejobbigt. Men min faster peppade mig till att testa en gång alla fall. Sa säg till läraren att du vill hålla föredraget först av alla i klassen, så slipper jag bli så nervös,  sagt och gjort, fick okej av läraren att göra det först. Det var en otrolig upplevelse visst var det lite nervöst, men gick över förväntan, jag älskade det.

Så otroligt sjävförtoende som kom av det. Jag håller hellre föredrag för en storgrupp människor än att ringa telefonsamtal eller sitta i en mindre grupp runt ett fikabord. Många kan inte förstå det, du som stammar ttycker du inte det är jobbigt att stå att prata inför så många människor. För en hel del personer som inte stammar och ska hålla föredrag tycker ju att dom få tunghäfta ibland.

Jag har aldrig blivit retad pga min stamning, om det är för att jag inte stammar så mkt och är periodare i min stamning, ibland kommer det toppar och ibland dalar. Men har hört så många andra som stammar som har haft ett ren helvete och blivit retad och mobbad just pga sin stamning.

Det finns olika taltekniker mm om man vill ha hjälp med sin stamning, och jag har varit in och läst på om det och testat några tekniker lite grann. men inget för har jag kommit fram till. Jag tycker jag låter så annorlunda då. Utan jag har fått lärt mig leva med min stamning. Lärt mig också att jag stammar periodvis mer och ibland mindre. Från börjar blev jag livrädd varje gång stamningen ökade. Sen lärde jag mig att den kommer minska efter ett tag.

Tycker jag lever ett rätt fritt liv ändå med min stamning men visst kan väl inte sticka under stolen med att det hade varit skönt om den försvann helt. Så att jag har någonting jag kan styra mer som jag vill.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Nu var det väldigt länge sen jag skrev något. Lusten till att skriva försvann helt ett bra tag, vet inte om jag är helt tillbaka till lusten att skriva, men jag hoppas på det.   Dels varit ett långt sommarlov med barnen hemma. sen trötthet och ök...

Jag hade under några år gått och tänkt på att det skulle vara trevligt att tex åka på något läger och träffa andra i samma sits som mig själv. Träffa andra som stamma, för jag hade inte träffa någon annan i verkligheten som stammade.   Så i slute...

Barnen har hittat en tidning som stamningsförbundet gjort för ett antal år sen som heter "Bamse och Ma- Malte". en tidning som tar upp och försöker visa hur det kan vara när någon stammar. Hur den personen kan känna och även hur andra ska försöka var...

För ett par dagar sen var jag i letartagen efter lite saker härhemma. Jag gick igenom olika lådor. Då hitta jag bla bilder och negativ från när jag gick media på gymnasiet.   Jag var rätt skoltrött efter jag slutat nian. Jag valde mellan samhäll ...

Jag föddes i slutet av 1984. Min mamma hade fått legat inne på sjukhuset ett tag innan jag kom till världen. Hon hade bla feber och annat.   Värkarbetet ville inte komma igång riktigt. Det var någon barnmorska som sa till en läkare där " är d...