Jag hade under några år gått och tänkt på att det skulle vara trevligt att tex åka på något läger och träffa andra i samma sits som mig själv. Träffa andra som stamma, för jag hade inte träffa någon annan i verkligheten som stammade.

Så i slutet av sommaren i högstadieåldern så kom det ett inslag på lokaltv om att det fanns ett läger för stammade ungdommar/unga vuxna som gick av stapeln några mil från där jag bodde. Min faster tog reda på telefonnumret dot, ringde och förklara läget angående mig , och hörde sig för om det fanns möjlighet att jag fick komma dit.

Jag kom till lägret ca 2 dagar efter dom andra deltagarna. Var både lite läskigt och spännande att komma dit. En av dom första personera som kom och tog emot mig och hälsa, stammade verkligen jättemycket. Blev som en liten chock för mig då jag inte träffat några andra tidigare som stammat.

Jag kände mig välkommen dit och jag lärde mig snabbt det fanns så olika sätt att stamma på, mycket, lite och mittemellan.

Lägret gick inte ut på att träna och öva någonting med talet utan umgås med andra, utbyta tankar och erfranheter. Vi hade morgonsamling där man var indelad i mindre grupper för att kolla hur läget var med alla, om någon var ledsen, eller något annat.

Vi hade dramaövningar och liknade också. sen hade dela vi oss in i olika grupper och olika dagar hade vi olika saker vi prata om. Kunde vara, stamning och kärlek, stamning på skola/jobb med mera. Vi hade fem kamp, lägereld med sång och korvgrillning nere vid vattnet med utsikt mot Högakustenbron. 

Någon dag i veckan åkte vi i väg lite längre, till tex något badställe eller Boda borg (typ som fångarna på fortet). sista kvällen var det disco uppe på logen.  

Det var så härligt, teraputiskt att nån vecka innan skolan börja få åka på detta läger och tanka positiv energi inför hösten. lägerdeltagarna kom från hela Sverige, senare år kom några från bla Danmark också. Så lägerbekanta har jag över nästan hela Sverige.

Är så ortoligt tacksam över ledarna som är på lägren, vilket otroligt jobb dom gjorde/gör, hjärtat på rätta stället. Dom flesta ledare stammar själva också. Sen fanns det några ledare som jobbar som logopeder och någon som jobba med drama/teater. Där på lägret var vi som stamma en majoritet, haha.

Under mina lägersomrar så växte jag så otroligt mycket som människa, där och då började jag formas till den människa jag vill vara med lite, lite mer sjävförtroende med mera.

Tror att nästan alla som åkt på detta läger inte ångrar att dom gjort det. Det finns en sån otrolig kraft att få möta andra i samma sits att bara få vara och tanka energi från varandra.

Jag själv har ju aldrig blivit mobbad pga min stamning, men tyvärr finns det många andra som blivit det, så hemskt att behöva höra.

Sen är det gåshudsvarning att se och höra personer som aldrig stått framför några människor och prata pga att dom tycker sånt är jobbigt eftersom dom stammar. Vid två tillfällen under veckan kunde den som ville gå längst fram i samlingssalen och ställa sig och prata. Det fanns lappar man kunde ta med olika förslag att prata om.  Många av dessa personer växte väldigt mycket när dom vågat sig upp och gjort det, så coolt och så underbart   

 

Amisa

29 juli 2020 19:13

Visst är det härligt att upptäcka att det finns andra som liknar oss rätt mycket, att vi kämpar med liknande saker i livet. Jobbiga grejor blir så mycket lättare då.

Precis som du så tror jag också att man växer som mest som person då man utmanar sina rädslor och gör sånt vi känt oss oroliga för. Då inser man att man klarar så mycket mer än vad man tidigare trott!

http://min-inre-vagvisare.bloggagratis.se

peeeas

29 juli 2020 19:22

Ja, precis så är det 😊

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Nu var det väldigt länge sen jag skrev något. Lusten till att skriva försvann helt ett bra tag, vet inte om jag är helt tillbaka till lusten att skriva, men jag hoppas på det.   Dels varit ett långt sommarlov med barnen hemma. sen trötthet och ök...

Fram till hösten när jag skulle fylla 7 år hade jag flytande tal. Jag börja prata väldigt tidigt och kunde många svårare ord. Vi hade varit på semester i Dalarna den sommaren. när jag var liten var jag som ett riktogt vattendjur. jag älskade att ba...

Barnen har hittat en tidning som stamningsförbundet gjort för ett antal år sen som heter "Bamse och Ma- Malte". en tidning som tar upp och försöker visa hur det kan vara när någon stammar. Hur den personen kan känna och även hur andra ska försöka var...

För ett par dagar sen var jag i letartagen efter lite saker härhemma. Jag gick igenom olika lådor. Då hitta jag bla bilder och negativ från när jag gick media på gymnasiet.   Jag var rätt skoltrött efter jag slutat nian. Jag valde mellan samhäll ...

Jag föddes i slutet av 1984. Min mamma hade fått legat inne på sjukhuset ett tag innan jag kom till världen. Hon hade bla feber och annat.   Värkarbetet ville inte komma igång riktigt. Det var någon barnmorska som sa till en läkare där " är d...